Biologisk mångfald ger näring till ungskogen
Det har stor betydelse vilka svamparter som finns i en skog, för trädens tillväxt, och för kolinlagringen i marken. Svamp är inte lika med svamp, och det finns inget överflöd av arter. Det finns en risk att kalavverkning kan minska markens långsiktiga bördighet i och med att viktiga svamparter försvinner. Även kolinlagring förändras när svampsamhället förändras efter en avverkning.
I söndags, den 22 maj, uppmärksammas den Biologiska mångfaldsdagen – ett ämne som många kanske förknippar med att rädda isbjörn och panda från att dö ut. Men den Biologiska mångfalden är viktigt också väldigt nära oss här hemma, inte minst ur ekonomisk synvinkel, och ännu större med tanke på koldioxidutsläpp som vi behöver minska för motverka den globala uppvärmningen. Jag lyssnade nyligen till ett föredrag av min kollega Björn Lindahl, en svampforskare från Sveriges lantbruksuniversitet, och blev helt förfärad att höra att de har sett oroande tecken på att många viktiga svamparter saknas eller minskar i omfattning under minst 50 år efter avverkning. Dessa svamparter, så kallade spindlingar, är mykorrhizasvampar, alltså svampar som växer i symbios med träden i marken vid deras rötter. Spindlingar hjälper träden att bryta ned organiskt material i näringsfattiga marker. Svampforskarna gjorde en storskalig inventering av svampar i svenska skogsmarker (med DNA-baserade metoder) och fann att förekomsten av vissa spindlingar motverkar ansamling av organiskt material vid trädens bas och främjar effektivare näringsomsättning. Dessvärre verkar denna grupp av mykorrhiza-nedbrytare vara särskilt känsliga för skogsbruk. Forskarna har sett att de försvinner vid kalavverkning och ersätts av frilevande svampar som är effektiva nedbrytare. Detta leder till accelererad nedbrytning av organiskt material och frigörelse av näringsämnen under en tioårsperiod efter avverkning. När sedan mykorrhizasvampar återetablerar sig i ungskogen sker ett urval, där vissa svamparter verkar gynnas medan andra, särskilt många spindlingar, verkar missgynnas. Dessa spindlingar som är bra på att förse skogen med näring finns då inte kvar när skogen har förbrukat näring efter kalhygget, och marken är näringsfattig igen. Risken finns att skogen då växer sämre. En annan effekt av avsaknaden av dessa spindlingar är att marken akkumulerar mera kol än vanligt. Men detta ökad kolinlagring är samtidigt kopplad till minskad näringsomsättning, och det finns en risk att kalavverkning kan minska markens långsiktiga bördighet i och med att de viktiga spindlingarna försvinner.
I Miljöpartiet vill vi se en skogspolitik både nationellt och regionalt med höga ambitioner för att bevara djur- och växtarter och värdefull natur. De miljömål som ställs i Levande Skogar måste nås.
Maria Kahlert (MP), forskare vid Institutionen för vatten och miljö på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)
Spetsspindlingar (Cortinarius acutus). Foto: Michael Krikorev
