För en tid sedan uppmärksammade NT att Freinetskolan Mimers förskola var mycket populär och hade många barn som stod i kö för att börja där.
Elias Rosell skrev i en ledare att detta visade hur viktigt det var med valfrihet. En annan förklaring till populariteten är ju att Freinetskolan Mimer bedriver en bra verksamhet, med gott rykte. Freinetpedagogiken innebär att eleverna har stort inflytande på undervisningen och också får ett stort ansvar. Det är en pedagogik, där man lär sig genom att pröva hypoteser och kombinera handens och hjärnans lärande. Freinetskolan är ett personalkooperativ, vilket innebär att all personal har ett stort inflytande, vilket ger stort engagemang och en god arbetsmiljö. Det är inte vinstkrav som driver utvecklingen utan det gemensamma engagemanget i pedagogiken.
Tanken med friskolereformen var att stimulera framväxten av olika pedagogiker och driftsformer. Så blev inte fallet. Istället domineras skolorna av stora skolkoncerner, vars drivkrafter är att genom stordrift åstadkomma så stor lönsamhet som möjligt.
Det är dags att nu satsa på de idéburna, icke vinstdrivna välfärdsföretagen, där vinsten återinvesteras i verksamheten och där pedagogik och arbetsmiljö står i centrum. Ska detta bli möjligt krävs att kommunen bestämmer sig för det och underlättar möjligheterna till investering i startskedet.
Vi som var med om att starta Freinetskolan Mimer på 90-talet kunde göra det utan något eget kapital tack vare en mycket välvillig tjänsteman i kommunen. Ett stort stöd och uppmuntran från kommunen och en investeringsfond torde idag vara nödvändigt för att en satsning på idéburen verksamhet och personalkooperativa driftsformer ska bli möjliga. Alla skulle vinna på det.
Du kan också läsa debattartikeln här:
Så vitt jag vet är det bara MP i kommunen som drivit frågan. Det förvånar mig. Det finns så mycket att vinna på att skapa livskraftiga skolor med god pedagogik och stort inflytande för elever och lärare.
Bengt Annebäck, MP Grön senior
