En skola och förskola för alla

Barngrupperna i Umeås förskolor är stora jämfört med både andra kommuner i Västerbotten och riket som helhet. Här vill vi se en förändring. I skolan behövs en högre personaltäthet, särskilt för att skapa bättre förutsättningar att ge stöd till de elever som behöver det mest men som i dag inte får den hjälp de behöver.

Att barn och unga får tidiga stödinsatser, i stället för att få hjälp först när misslyckanden och svårigheter redan märkt dem för livet. Det är aldrig för sent att påverka vår psykiska hälsa, men tidiga insatser har störst effekt, eftersom onda och goda cirklar ofta börjar tidigt i livet. Det är här vi ska prioritera våra resurser. Vi behöver i större utsträckning lyssna på skolpersonalen som väldigt tidigt ser precis vilka elever som är i behov av mer stöd.

Politiken bör undvika detaljstyrning och istället lyssna på personalen som arbetar nära barn och elever. Det kan handla om att ge tid för mer kollegialt lärande och att utveckla APT, som många annars upplever som otillfredsställande.

Ökade krav på personal inom förskola och skola ska också medföra ökade resurser i motsvarande utsträckning. På sikt vill vi se att rätten till förskola för föräldralediga utökas från 15 till 30 timmar i veckan, men detta ska endast ske under förutsättning att det finns stabila resurser tillgängliga så att befintlig förskolepersonal inte belastas ytterligare.

I nuläget är barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) kraftigt överrepresenterade bland elever som inte klarar skolan samt bland barn med psykisk ohälsa. Det måste fungera bra för dessa barn oavsett var de är, i stället för att allt hänger på en duktig pedagog, arbetslag eller rektor.

Vi vill att Umeå ska fortsätta sticka ut genom att ha en stor andel kommunala förskolor och skolor. Marknadsskolan ska bort.

Att få praktisk erfarenhet av att plantera och arbeta med jord skapar en närhet till allt levande. Gröna och varierade utemiljöer gör skolgården mer inspirerande att vistas i, samtidigt som det främjar lek och lärande.

Fokus bör vara på att skapa mer av ett system på kommunal nivå för dessa insatser, så att det inte blir upp till den enskilda läraren att hitta uppgifter som i tillräcklig utsträckning stimulerar den enskilda eleven.