Mer vård till patienter med kroniska sjukdomar
80 procent av hälso- och sjukvårdsbudgeten går till vård av kroniskt sjuka. Resultatet av den vården mäts i viss utsträckning, men mätmetoderna är trubbiga och registreringen är inkonsekvent. Vi vet att sekundärprevention, alltså god förebyggande vård av de som har en diagnos och löper risk att utveckla allvarliga komplikationer, är mest kostnadseffektivt. Trots dessa belagda samband mäts inte i vilken utsträckning vården lever upp till Socialstyrelsens riktlinjer. Patienter som drabbas av en kronisk sjukdom kan få vänta länge mellan besöken utan att det märks i vårdsystemet. Rätt resursfördelning kan korta väntetiderna i vården för kroniskt sjuka och ge förutsättningar att förbättra patientsäkerheten och arbeta mer preventivt för denna stora, utsatta patientgrupp.
För att säkra att vården går till de mest behövande, och ge kroniskt sjuka i behov av specialistvård bättre tillgång till vård, vill vi se över vården som drivs inom vårdvalsavtal. Den fria etableringsrätten för vårdföretag och den fria rätten för dem att ta emot patienter och debitera regionen, har gjort att specialistmottagningarna ibland fylls av patienter som skulle få lika bra vård på vårdcentralerna. Det tränger i sin tur bort de svårast sjuka.
