Därför såldes marken på Sälsten billigt till försvaret
Det har varit mycket diskussion kring varför området vid Sälsten såldes och varför för enbart 2,4 miljoner. För att förstå det beslutet måste man också förstå hur det fungerar när kommunen förhandlar med Fortifikationsverket den myndighet som hanterar Försvarsmaktens markaffärer.
Markområdet på Sälsten såldes av Härnösands kommun för 2,4 miljoner kronor till Försvarsmakten.
När Fortifikationsverket avser att förvärva mark låter myndigheten genomföra en värdering. I detta fall utfördes värderingen av KS Forum på uppdrag av Fortifikationsverket. För att säkerställa värderingens tillförlitlighet har Härnösands kommun låtit genomföra en oberoende värdering via företaget Areal. Värdet har bland annat påverkats av att marken inte är jämförbar med exempelvis strandnära tomter, eftersom området omfattas av ett så kallat riksintresse. Trots detta anser Miljöpartiet att det föreslagna priset är lågt eftersom även andra värden såsom friluftsliv och naturvärden som borde ha beaktas.
Men när man nu diskuterar värdet är själva processen också bekymmersam. Om kommunen inte accepterar Fortifikationsverkets bud har Försvarsmakten laglig rätt att använda expropriation det vill säga tvångsinlösen utan att kommunen får något att säga till om. Ibland utan ersättning alls. Det finns inget reellt förhandlingsutrymme i såna här situationer som vanliga markaffärer som privatperson eller företag genomför.
Vi i Miljöpartiet tycker det orimligt att en kommun ska stå så maktlös i relation till staten och försvaret. I lagen står det:
”Expropriation får ske för det militära försvaret eller för annat ändamål som är av särskild betydelse för totalförsvaret.” (2 kap. §6, Expropriationslagen)
Så vad hade kommunen egentligen för alternativ?
Antingen säga nej och riskera att helt förlora kontrollen över marken utan inflytande eller möjlighet att säkra allmänhetens tillgång eller tacka ja till ett lågt bud och försöka göra det bästa av situationen.
I det här fallet valde man det senare. Man förhandlade fram ett servitut som garanterar allmänhetens tillgång till området, och beslutade att pengarna från försäljningen skulle återinvesteras i friluftslivet.
Det är inte en optimal lösning men det var det mest ansvarsfulla beslutet i en i praktiken omöjlig situation där man inte har särskild stora förhandlingsmandat.
Jag förstår att många är upprörda. Jag förstår frågorna kring medborgardialogen. Men det kan vara bra att känna till bakgrunden och förstå var det verkliga problemet ligger i en lagstiftning som sätter kommuner i ett mycket svagt läge när staten och försvaret bestämmer.
